Träffa Frida
Hej!
Så har det äntligen blivit dags för mig att få berätta lite mer om mig själv, min första tid på Jovi och hur jag hamnade här.
Jag heter Frida och är den där energiska, tjötiga tjejen som lätt blir uttråkad. Jag har fyra fantastiska ungar och älskar liv och rörelse. Jag drivs av utmaningar vilket också leder er in på något av mina stora passioner här i livet, nämligen löpning.
När jag var 24 (herregud vad tiden går, detta var alltså 11 år sedan) bestämde jag mig för att sluta röka. Jag lovade samtidigt att jag året senare skulle springa Göteborgsvarvet vilket fick människor i min närhet tvivla stort. Jag var personen som ALDRIG tränade. Jag sa något i stil med: ”Jag behöver inte träning eftersom jag skrattar mig i form”. Detta var i maj vilket innebar att jag hade exakt ett år på mig att klara utmaningen.
Jag skaffade ett par svindyra löparskor för att jag visste att jag aldrig skulle köpa något dyrt om som jag inte skulle få för mig att använda. Sagt och gjort, jag började springa. Varje gång jag blev röksugen så blev löpningen min räddning eftersom jag gick ut på en promenad och eftersom jag blev uttråkad av att gå så sprang jag istället.
Tre veckor senare klarade jag en mil utan att stanna och efter cirka 3 månader hade jag redan sprungit 2 mil på träning utan att stanna. Jag ska inte ljuga och säga att det var jobbigt i början. Vartenda pass gav mig blodsmak i munnen men det som höll mig motiverad och fick mig att fortsätta var att jag märkte sån enorm utveckling efter varje pass.
6 månader senare anmälde jag mig till mitt första maratonlopp i Amsterdam (innan jag ens genomfört Göteborgsvarvet) för att löpningen och speciellt långdistans hade gett mig mersmak. Jag kände mig som en vinnare efter varenda genomfört träningspass och resten är historia som man säger. Jag klarade Göteborgsvarvet den där dagen i maj och sen dess har det blivit en hel del lopp. Löpningen har följt med mig sen dess och nu startar jag varje morgon med att springa en runda före jobbet eftersom det ger mig sån energi.
Tillbaka till Jovi. Jag sökte tjänsten som Konsultchef i Falkenberg eftersom jag attraherades av raden: ”Vi brukar säga att vi inte leker kontor. Allting vi gör har ett syfte och vi är grymt vassa på det vi gör”. Efter massa år på både McDonalds och ICA bestämde jag mig för att börja plugga och efter att jag hade tagit examen och fått en kandidatexamen i pedagogik förra sommaren upptäckte jag nämligen att det där med kontorsjobb inte var något för mig. Jag vill vara där det händer saker och avskyr att sitta stilla.
Så här är jag nu. Jag har sen jag satte min fot på kontoret älskat varenda sekund. Energinivån bland gänget här går knappt att beskriva och jag uppskattar sättet hur jag varje dag utmanas på. Nu är jag bara i starten än så länge men jag är övertygad om att jag äntligen hittat hem här på Jovi.