Från dröm till självförverkligande
Min resa har varit lång, från en tankspridd lite halvnördig kille till att vara en fulländad ingenjör, med många krokiga slingor och dilemman på vägen. Resan började egentligen innan jag avslutade gymnasiet då jag först introducerades till arbetslivet genom jobb i telemarketing med min bästa vän. Att som ungdom inse vikten av att göra ett jobb rätt och försöka förstå sig på hur mycket ens positiva insats påverkar alla omkring en var väldigt gynnsamt. Mina intressen har alltid varit något tekniska och jag visste på en gång att det var det jag slutligen ville göra.
Min första introduktion till bemanning skedde på ett relativt litet bemanningsföretag där jag ofta var själv på arbetsplatser under korta perioder då extrainsatser i lagerordnande och containertömning behövdes. Detta passade mig utmärkt då jag kunde välja att acceptera uppdrag, som jag mestadels gjorde, och kunde också studera samtidigt. På grund av den flexibiliteten blev jag kvar relativt länge och samtidigt tog mig in på Högskola och försökte bolla med båda två. Känslan av att kunna välja att jobb vissa dagar var väldigt befriande men olyckligt nog varade inte speciellt länge på grund av arbetsbrist. Då valde jag att söka mig till ett större bemanningsföretag som kunde förse mig med de timmarna jag behövde. Det var då jag råkade på en konsultchef som jag än idag är vän med, Demir.
Jag var fullt medveten om det höga tempot och snabba omställningstiden som krävs som bemanningskonsult vid det här laget och tyckte att det var så spännande att jobba på nya företag, analysera deras produktionslayout, anläggnings effektivitet och vise versa. Den ungdomliga nyfikenheten var på sin högsta nivå, så hög att varje ny fabrik jag besökte kunde lika gärna ha varit gjort av choklad och ha floder av trocadero. Jag var på min topp och hann utforska mycket av Europa med ersättningen. Detta kom tyvärr till något av en halt då en i släkten avled och min studieförmåga försämrades markant. Såpass att jag valde att enbart jobba och lägga studierna vid sidan ett litet tag. Som tur var så kunde jag förlita mig på bemanningen.
Åren gick och det var slutligen dags att återuppta mina studier. Det var en kraftig omställning i början men jag lyckades så småningom få allt på plats och hade tillräckligt bra kontakt med mina bemanningschefer att jag kunde lägga in önskemål om vad för typ av jobb jag skulle vilja göra. Med målet på plats så blickade jag bara framåt. Ingenting var för svårt utan bara tog olika långt tid att lära sig.
Allt började smälta ihop, jobb, studier, helgaktiviteter och häng med vänner skedde på rutinbasis tills jag en dag fick ett samtal av min gamla vän Demir. Han hade hittat ett jobb kopplat till ett samtal som vi hade haft flera år sedan och tyckte att det var något för mig. När jag fick höra om detta jobbet så började fåglarna kvittra igen och gräset var grönare än nånsin. Trots att jag blev erbjuden en fast tjänst som tekniker så valde jag detta alternativ som möjliggjorde examen och ett aktivt och innovativt jobb. Jag är nu i slutet av mina studier och ser fram emot att verkligen gå in i djupet av allt vad det innebär att jobba inom ingenjörsyrket. Den stöttning som jag fick av Jovi och speciellt min konsultchef är inte något som jag kommer att glömma och jag hoppas att alla som läser detta inser att möjligheter är vad man gör det till. Med engagemang, nyfikenhet och vilja så kan man överkomma allt, typ som att vara en utmärkt konsult!
/Salman Ahmad