Ett år på Jovi – Rabihs story
Nu har det gått lite mer än ett år sedan jag klev in genom Jovis dörrar. Som ni känner till så kommer jag från branschen och kände att jag hade någorlunda koll på hur saker och ting funkar. Under rekryteringsprocessen så fick jag höra från både Ahmed och Micke att ”här på Jovi har vi kul, vi firar våra framgångar och stöttar varandra i motgång. Vi springer fort och håller ett högre tempo än våra branschkollegor”. Jag tog inte det så värst seriöst, så säger alla företag när man är på intervju. Men jag hade fel…
Man brukar säga att morgonen brukar prägla resten av dagen och så är det verkligen. Mina dagar börjar oftast 05:00 med barnen hoppandes på mitt ansikte eller ett telefonsamtal om att en kund behöver personal så fort som möjligt, där var vi igång. Barnen ska lämnas på dagis och frugan ska skjutsas till sitt jobb.
Trots hektiska morgnar med barn och en massa telefonsamtal så har jag faktiskt en lugn stund varje dag och det är på väg till jobbet. Denna lugna stund varar i ca 15 minuter men är dessa egentligen lugna i mitt huvud? Ni som känner mig vet att jag är pratglad men även väldigt ostrukturerad. Tiden efter att jag har släppt av frugan på hennes jobb tillbringas alltså med att planera och försöka strukturera upp dagen men även till att prata med mig själv, det får ju inte vara tyst eller?
Dagarna går fort och plötsligt sitter jag i bilen igen på väg hem igen. Det är nu de flesta har tid över att fundera och reflektera över olika saker och ting, INTE JAG. Jag passar istället på att göra mina sista samtal för dagen och boka ut personal inför morgondagen.
Nu är jag hemma igen och innan jag har hunnit komma in genom ytterdörren blir jag attackerad av två odjur som har saknat sin pappa (eller vill ha godis). Snart är det dags för att sova och imorgon är det samma veva igen.
Många människor kanske hade blivit stressade av tempot eller att det är samma rutin varje dag men sanningen är att jag älskar det. Jag älskar att det är saker som händer hela tiden att det är kunder som ringer och behöver hjälp med personal och att det är möte efter möte och intervju efter intervju. Jag känner mig levande.
Ett år senare är jag beredd att hålla med Micke och Ahmed. Jag har aldrig varit på ett företag där tempot är snabbare än blixten och där alla stöttar varandra i vått och torrt. Vi har växt internt och blivit med fler kollegor, vi har lyckats starta nya samarbeten med företag som jag personligen bara hade kunnat drömma om. Men framför allt så har vi lyckats hjälpa fler människor att komma ut i arbete. Jovi får mig att känna mig levande! Nu kör vi ett år till…
